Livet som spelmissbrukare
Det är som att leva i en bubbla. Världen utanför är ointressant och existerar inte.
Allt som gäller är att ha ett eller flera spel igång och det enda man tänker på är att få spela.
Ibland bryr man sig inte ens om att man vinner flera tiotusentals kronor . Det är bara pengar som
hela tiden satsar på nya spel. Spelpengar måste man få fram till vilket pris som helst.
Det senare bekräftas av att jag tog alla sparpengar som min fru hade och jag tog till och med min sons sparpengar.
När alla pengar till sist var slut så tog jag till mängder av alkohol.
Spelandet kunde till sist bestå av att jag spelade för flera tusen på vattenpolo för damer i Indien och liknande.
Det enda jag var ute efter var snabba kickar. Vissa nätter kunde jag förlora 50 000 kr netto.
Jag hade inte den minsta koll och det kunde därför bli jättesummor som försvann.
Hela tiden tänkte jag att ”jag betalar tillbaka, jag betalar tillbaka ….”.
Spelandet ledde till att jag mådde mer och mer dåligt och den sista tiden så kom ångesten ofta i panikattacker,
när jag skulle sova. Men nästa dag var det dags för nytt spel och så kunde jag må skapligt ett tag. ( inte på slutet )
Spelandet blev som en medicin mot ångesten.
När mina och familjens pengar till slut var borta så började jag tulla på mitt företags pengar. Dessa användes till
”livebetting” som pågick på nätterna.
När vi någon gång hade främmande ( fast oftast sa jag ifrån om det ) så satt jag mycket på toaletten och spelade på
telefonen i stället för att umgås med gästerna.
Man kan fråga sig – såg ingen detta?
Men jag var expert på att ljuga och manipulera alla andra – även nära och kära.
Den 17 april 2012 tog spelandet slut.
Dö eller behandling, och det blev som tur är det sistnämnda.
