I den här intervjun får du lära känna Krister, en egenföretagare från Västkusten. Han är i 35-årsåldern och har varit nära att spela bort både familj och företag. Han har nu varit på Game Over och genomgått behandling, vilket medfört ett hopp om framtiden och ett spelfritt liv.
Hur kom det sig att du började spela?
Spelandet har nog funnits med genom hela mitt liv. Jag började spela som ung på Jack Vegas maskiner och sen blev det poker, när det var en hype där. Men det riktigt stora problemet har att göra med, att jag har spelat fotboll hela mitt liv. Mitt fotbollsintresse har lett till, att det mest är på det jag har ”bettat”. Spelandet eskalerade när internet erbjöd spelsidor för den typen av spel. Det blev möjligt att sitta hemma, utan att någon märkte vad man egentligen höll på med. Det blev inte så pinsamt med en massa kvitton, som skulle lämnas in på kiosken, utan du kunde sitta hemma och fixa allting på din dator. Jag har väl känt mig väldigt duktig på den typen av spel – lite specialist kan man säga. Den känslan blir framför allt starkare när man vinner.
Det har funnits stora vinster och det var väl tyvärr de, som gjorde att spelandet eskalerade. Men vinsterna räckte ju bara ett tag. En gång var det så, att jag hade fått en vinst som skulle räcka till kontantinsatsen på ett hus, som vi ville köpa. Visningen var redan bokad. När vinsten kom så lägligt, firade vi på kvällen med ”bubbel”. Dagen efter var alla pengarna bortspelade. När mitt ex kom hem från jobbet, så hade jag redan blivit av med alltihop. Jag hade varit öppen med min vinst – att jag hade vunnit en kvarts miljon – så hon visste att jag borde ha pengarna till handpenning. Visningen av huset var redan bokad och allt borde se bra ut. Det hon inte visste var, att jag hade problem med mitt spelande. . Ja, det var nästan så att förhållandet sprack den gången. Liknande situationer har hänt i mitt nuvarande förhållande också. Även min nuvarande flickvän har packat väskan och nästan lämnat mig.
Du är egen företagare – har företaget påverkats av ditt spelande på något sätt?
Jo, det är klart att företaget har påverkats. Min gräns överträddes när jag började ta pengar från företaget för att spela. Det står verkligen mot allt vad jag egentligen står för.
I mitt fall har det varit så, att företaget har haft månader då det går väldigt bra. För det första så är det stora belopp som du då får tillgång till, om du liksom jag har ett antal anställda. Har du problem med spelandet, så kan du inte hantera pengarna. Du blir kanske tvungen att sitta med ekonomin varje dag och då blir du påmind om möjligheten ”att låna av företaget”. Men så kommer sämre månader och då tänker du ”fan , det kanske inte räcker till den här månaden”: Då blir pressen på dig väldigt hög. Och så vet du med dig, att du tidigare har ställt det så att det inte går att ta nya lån. Det är ingen utväg som är öppen. Du kan inte berätta för dina anhöriga – för det har du aldrig gjort tidigare. Nej, du har velat lösa allting själv. I det läget kommer stressen. Den byggs på hela tiden! Du blir stressad av allting egentligen – du blir stressad om du har för mycket jobb och du blir stressad om du har för lite jobb. Att spela, blir en möjlighet till flykt undan problemen.
När det gäller företaget så blev det till sist ”bara skit” och jag hade en fruktansvärd, ständig ångest. Jag visste ju att det var så fel, allt det som jag höll på med. Ändå lyckades jag inte hålla mig ifrån spelandet. Det var ett sådant självdestruktivt beteende. Jag försökte självklart hela tiden lösa situationen så att folk ändå fick betalt. Självklart har jag vunnit också eftersom det var så stora belopp jag spelade för, men de pengarna försvann lika fort. Vinsterna fick mig inte att sluta spela. Mina anställda har vetat om, att det varit problem. Jag kraschade först en gång. men lyckades komma på fötter och jobbade upp företaget igen. Jag höll mig faktiskt spelfri i ett år.
Men så innan förra julen, så small det igen på grund av att det hände mycket i mitt liv. Min pappa och min mormor gick bort och jag själv gick igenom en separation. Stressen blev för hög helt enkelt. Och så kom julen … Man har ju varit van att fira på ett visst sätt och så plötsligt förändrades det. Min mamma var bortrest så det var inget alternativ att fira jul hos henne. Det blev istället firande med min flickväns familj och då var jag nervös för det. Så det var mycket som satte press på mig.
Påverkade dina anställda av den här sista kraschen som skedde före jul?
Mina anställda – ja, alla har ju olika personligheter. En del ryckte lite på axlarna och förstod kanske inte allvaret. Och andra blev ledsna och grät eller blev arga. Men jag lyckades övertyga och övertala dom om, att det skulle gå bra. Och det gjorde det första gången. Men så hände det ju en gång till och då blev det väldigt blandade reaktioner.
Tilliten till mig som ledare och tryggheten som anställd fanns ju inte kvar på samma sätt som tidigare. De anställda fick i stället rådet att se över sina möjligheter, att kanske söka sig någon annanstans. En kom hem till mig för att ”ta itu” med mig och jag fick hot från en annan av mina anställda. Så det är klart, att de har varit oroliga och frustrerade. Två dagar före julafton fick de beskedet att de inte skulle få någon lön. Och jag bad dom egentligen, att söka nya jobb för jag ville inte leva längre.
Hade jag inte haft min dotter, så vet jag inte hur det hade gått. Min sambo var livrädd för att åka till jobbet för hon var så orolig. Det var så illa det var. Det gick från en tanke på att avsluta livet till att faktiskt gå till en bro … men tanken på min dotter stoppade mig. Men nu tänker jag att det går att lösa – med mycket jobb så går det att lösa.
Var det efter det som du insåg att du behövde hjälp att sluta?
När man går in och tar pengar som inte är ens egna utan det är företagets pengar och därmed driver ett väl fungerande företag i botten. Spelandet har gått över i ett missbruk och det är väl då man inser att man måste ta hjälp. Först tog jag kontakt med en öppenvårdsgrupp hos Spelberoendeteamet i Göteborg. Där påbörjade jag en 8 veckorsperiod med samtal en gång i veckan. En och en halv timma per gång. Men jag har ju känt hela tiden att det var något som låg bakom mitt spelande. Jag behövde komma fram till hur jag fungerar som människa. Det var det som behövdes. Det är vad jag hela tiden har velat, men jag har inte hittat något som hjälpt mig på riktigt förrän nu i min behandling.
Så kom kraschen vid jul och då var det min sambo Jessica som förstod, att jag behövde någon form av mer omfattande behandling. Det var hon som kollade upp vad det fanns för alternativ till hjälp för spelberoende och så hittade hon Game Over. Så jag ringde och pratade med Inger och det var det bästa jag kunde göra. Att känna att det fanns ett hopp och att man kunde gå på djupet och få ordning på allting. Men att det skulle bli så bra, det hade jag inte vågat hoppas på faktiskt.
Om det inte hade gått så långt, så att du tagit av bolaget pengar – hade du tagit hjälp då?
Nej, jag tror att när det blir en olaglig grej, så blir det mycket mer svart på vitt, att något gått snett. Jag menar om man förut haft pengar från en vanlig lön och ändå lyckats överleva fast man inte har så mycket, då tror jag att det är svårare att inse att man behöver hjälp. Så var det i mitt fall i alla fall. Och när man lever i ett förhållande så är det ju så rent krasst, att det påverkar den andres situation också. Hon ska behöva gå in med pengar och rädda situationen och det blir många lögner som på sikt förstör relationen.
Jag har ju fått insikten nu att jag har levt i en ständig lögn egentligen. Jag tycker att man får en speciell bild av hur livet och man själv ska vara, när man har ett eget företag. Speciellt när det går bra ”jobbmässigt”. Man ska ha en fin bil, man ska ha ett fint hus … allt ska vara perfekt. Det är så det ska vara och det har jag försökt att leva upp till Men jag ser på livet på ett helt annat sätt nu. Det viktiga är att man bryr sig om och blir älskad av dom man har nära. Pengar är inte lycka. Men det tror man ju som spelare. Och då har man ändå varit på botten och man har varit på toppen – men ingenting har hjälpt. Man har inte mått bättre hur man än har vunnit.
Som företagare så vill man ju inte hamna hos Kronofogden och Skattemyndigheten. Men det gäller att komma ihåg, att det är bara människor som sitter där som handläggare. Många av dem tar till sig vad man säger och vill hjälpa till. Så man får inte backa och vara rädd för att ta de kontakterna. Och vilken sten det är som lättar , när man väl har gjort det och visat att man har en vilja att ställa allt till rätta igen. Och skulle det inte gå? Jamen då är det inte hela världen heller. Man dör inte om man måste ”kursa” sitt företag.
Vad skulle du ge för råd till den som läser det här och kanske är i samma situation som du var vid jul?
Mitt råd är att söka hjälp. Folk är mycket mer stöttande än vad man tror. Det som kan vara avskräckande är väl skammen. Man lever bakom sin fasad och berättar inte hur det verkligen är. Man vill ju ogärna erkänna att det inte går så bra för ens företag. Det kanske svåraste är att erkänna för sig själv. Man måste ta steget och släppa allt och visa sig sårbar. Vågar man, så kommer väldigt mycket gott ut av det! Som spelare är man oftast väldigt ensam. Speciellt när det involverar något som inte är helt lagligt heller.
Man måste släppa stoltheten och ta hjälp innan det är för sent. Framför allt måste du tänka att du gör det för din egen skull. Ett företag går att rädda om man är beredd att jobba för det, men skulle det inte göra det så går inte världen under, Spelar du en längre period så kanske du faktiskt förlorar det som betyder något. Människor som finns kvar trots allt, försvinner om du ”mörkar hur det verkligen är” för länge. Fokus försvinner ju från dom, när du mår så där dåligt. De kommer inte att finnas kvar för all framtid. När de lämnar dig, då är det på riktigt för sent! Jag vill verkligen trycka på att det inte är pengarna som är det viktigaste, även om man lätt tänker så när man är egen företagare.
Det drabbar människor runt omkring en. Jag tänker på mina anställda och då känner jag skammen igen. De jobbar och sliter för dig och företaget varje dag och de litar på en som arbetsgivare . Och så behandlar man dom på det viset. Det blir en skam och det känns nästan som att man har spottat på dom. För att förstå hur man kan handla så, måste man inse att det är ett beroende. Att spela på det här viset är inget man gör över en öl på en fredagkväll för, att man tycker det är roligt.
Ett råd som jag vill ge är också att lägga över mycket av sifferarbetet på någon annan om du själv tycker att det är jobbigt att sitta med siffror och bokföring. Det är inget roligt att sitta med det , speciellt inte när det börjar klia i fingrarna på en, så fort det är ett spel på gång. Jag skulle ha tagit hjälp för länge sedan om jag hade varit klok. Man ska inte sticka huvudet i sanden. Det gjorde jag alldeles för länge. Men det finns hjälp att få. Och se vad det betytt för mig och min sambo. Det är ren och skär glädje.
Vad är viktigt i livet nu efter behandlingen på Game Over?
Det viktigaste i livet för mig är en öppen och fungerande relation med mina nära. Och så att kunna se små saker s om något positivt. Det händer något varje dag som går att bli glad över. Men jag har inte sett det tidigare. Jag har bara sett det negativa hela tiden. Men det finns ett jäkligt bra liv utan spelande. Det går inte att genomföra sina drömmar och planer om man spelar. Det kan man glömma! Tanken på drömvinsten den får man sudda ut. Det går att få ett bra liv ändå, utan spel.