Jag fyller 30 i år. När jag var mellan 18-22 var jag väldigt beroende av World of Warcraft. Jag hoppade av gymnasiet och fortsatte spela maniskt. Jag flyttade till en annan stad för att mamma ville inte ha mig hemma spelandes, så jag flyttade till min far. Fann inga nya vänner där, inget jobb heller. Pappa blev tokig efter ungefär ett år. Jag flyttade till min syster i Linköping.
Då skulle det ta ungefär 10 månader innan jag slutligen sökte hjälp hos Game Over. Det är alltså i höst 2016 hela åtta år sedan jag var på Game Over. Efteråt har det sakta men säkert ordnat sig. Jag tar examen vid lärarprogrammet i juni och har en hyfsad vänkrets.
Problemet:
Jag tror jag har kommit på, att jag har svårt att förlåta mig själv för det jag gjort.
Jag märker att jag känner mig mindre värd än andra.
Jag är något äldre än de flesta på lärarprogrammet.
Det känns som att alla tänker för sig själva: “Varför började han studera så sent?” Jag började alltså studera ett 4-årigt program när jag var 26 år. Det spelar ingen större roll alls _egentligen_ för jag har vänner som är sex år yngre än jag själv, men när nästan alla andra på programmet idag är 25-26 år, så känns det av, att jag faktiskt är äldre än de flesta andra.
Mina jämnåriga vänner börjar gifta sig, skaffa barn, bostad, bil osv. Det är saker jag också vill ha, men jag är fortfarande tämligen ensam.
Varje gång jag är ute med mina vänner har jag trevligt med dem, men jag ser mig som mindre värd inför okänt folk. Det gör att jag har väldigt, väldigt svårt att träffa nya vänner. Framförallt tjejer.
Det känns som att jag inte förtjänar “hennes” uppmärksamhet (Det finns ingen särskild utan nu menar jag vem som helst)
Självbild, självuppfattning, självförtroende… jag vet inte vad det är som möjligen sviktar!?