Idag har jag gjort en liten undersökning av läget här i min hemkommun, om man har en anhörig som är datorspelsberoende och vill ha hjälp. Jag har ju sett att det finns ett ramavtal med Game Over, för att underlätta samarbetet över länsgränser gissar jag, så nu ville jag veta hur det fungerade här.
Jag kontaktade först Omsorgsförvaltningen. Nej de arbetade inte med ungdomar på det sättet, utan mer som boendestödjare och hjälp i vardagen. Därefter kontaktade jag socialförvaltningen och de erbjöd hjälp vid missbruk, men inte vid datorspelsberoende. Gissar att det handlar om alkohol och drogmissbruk utifrån Socialtjänstlagen. De hänvisade i stället till Landstinget. Jag kontaktade vår region och där visade det sig finnas en enhet som arbetar med personer som är spelberoende, men då gäller det pengar och inte datorspel.
De hade svårt att lotsa mig vidare. I Regionens växel visste de först inte vart de skulle skicka mig. Men så kom de fram till, att Vårdcentralen var det rätta. Kontaktade vårdcentralen och där hade hon jag pratade med inte mött någon vårdsökande med datorspelsberoende. Fast hon hade förstått att problemet har ökat bara de senaste åren. Hon sa att hon skulle ta upp det under veckan på ett möte med kollegorna. Jag kunde ringa tillbaka nästkommande vecka. Det som Vårdcentralen kunde erbjuda var samtal med en psykolog och två psykosociala resurser, varav den ene var en ung kille som skulle vara duktig med ungdomar.
Emellan dessa samtal pratade jag också med Regionens Upphandlingsavdelningen för att höra om det fanns ett ramavtal med Game Over rörande datorspelsberoende. Men det var inget man kände till eller hade hört talas om. Jag pratade också med Försäkringskassan . Den personen var intresserad av alla former av beroendebehandling, men jag är inte säker på att hon vill eller kan lägga ut några pengar. Kvar är då vuxenhabiliteringen. Jag pratade med en person därifrån idag, men de är inte intresserade av att höra om Game Over. Har man fått en diagnos så arbetar man efter ett givet mönster, vilket säkert är mycket bra i många fall. Nu står Medicinska enheten på tur. Där kan man nog vara mer lyhörda och intresserade. Vi får se hur det går.
Ja det var ett litet referat från en dag i mitt liv, då jag egentligen skulle ha arbetat med mitt företag. Istället var jag sysselsatt med att ringa en massa samtal för att hitta ett sätt att hjälpa min son:
- Omsorgsförvaltningen
- Socialförvaltningen
- Regionen (det vill säga fd Landstinget)
- Vårdcentralen
- Upphandlingsavdelningen
- Försäkringskassan
- Vuxenhabiliteringen
Det blev många samtal! Men alla vägar bär framåt får vi tro. Och man får se till att fylla fickorna med stålar längs med vägen för det lär bli svårt att få någon av dessa att betala en behandling. ( Ifall att jag skulle lyckas få grabben att vilja åka till Game Over)