Det är fantastiskt vad en del människor kan få till av något som verkar fullständigt värdelöst.
En bit rostig taggtråd kan förvandlas om någon med tillräcklig fantasi och kreativitet får tag på den. Eller en bit hönsnät ….
Kreativitet sågs under antiken som en gudomlig ingivelse. Den visade sig i form av de nio muserna som gav inspiration – dvs. fick någon att komma i rätt stämning och få en ingivelse.
Kanske tänker vi inte idag att det är en gudomlig påverkan som ger oss ideerna till skapande, men nog mår man bra av att få en idé som man lyckas förverkliga. En bit taggtråd blir ett hjärta – en bit hönsnät blir en krona ….
När man är i behandling och ska börja planera för ett liv utan spelandet, så kan det kännas som att man förlorar något. Plötsligt saknas det, som betytt mycket eller i alla fall har fyllt någon slags funktion i tillvaron. Spänning, tidsfördriv, social gemenskap, bekräftelse, ”flyktmöjlighet” ….. Svaret på frågan ”Varför man spelar” kan variera mycket.
Man måste hitta alternativ, som kan ersätta det, som man annars kommer att sakna.
Ett bra sätt kan vara at börja ta vara på sin egen kreativitet. Jag pratade med Annika, som är kvinnan, vilken får till nya vackra saker av t.ex. gammal rostig taggtråd.
- Har du varit en kreativ person tidigare också?
- Ja, jag höll på mycket med textil förr. Sydde alla grabbarnas kläder t ex. För mig har det varit ungefär som att läsa en bok. Men grejen är att det händer nåt – det blir något gjort. Det blir det ju inte om du sitter och läser – jag tycker om att läsa också – men det ger mig inte samma stimulans.
- Hur började den här varianten med att återvinna gamla rostiga bruksföremål, som taggtråd och gamla armeringsjärn?
- Jo, efter en period av dåligt mående så behövde jag nåt som gav mig avkoppling. Först hittade jag ut i skogen och gick långa promenader. Men det gav ju inte samma stimulans. Och så blev det vinter och då behövde jag hitta något som jag kunde göra inomhus.
- Jag råkade ha en spole ståltråd i min verktygslåda och det var den jag började leka med – den och så en tång. Det blev till änglavingar ….. Det här var strax innan jul. Änglavingarna passade bra ihop med mina ljusstakar som stod på ett silverfat. Jag har alltid tyckt om änglar, så resultatet passade bra in hos mig.
- Hur kom det sig att du satsade på sådana material, som knappast så många skulle sätta i samband med hantverk?
- Jag hade ju inga pengar, så jag var tvungen att hitta något att bearbeta hemma. Egentligen ville jag från början teckna …. Men det hade jag ju inte råd med – block och kolpennor kostar en del. Så då blev jag kreativ och hittade ståltråden.
- På facebook hittade jag sedan kontakter, som hade samma inredningsintresse som jag. Där hamnade mina änglavingar för att visa vad jag gjorde. Och det möttes av 68 inlägg med förfrågningar om jag sålde dom. Men hallå – vad snackar ni om – det är ju bara ståltråd. Det vart helt galet och överraskade mig verkligen.
- Vad har det här med hantverket och de nya kontakterna betytt för dig?
- Det man ska veta är att jag på grund av dåligt mående var helt isolerad och jag ville inte ha kontakt med andra. Men nu blev det så, att den här ståltrådsidén gav mig kontakt med nya vänner, som hade samma grundintresse för skaparglädje..Mitt bekräftelsebehov blev tillfredsställt på ett äkta sätt som jag kunde ta till mig.
- Skulle man kunna säga att det här nyväckta intresset har betytt något för att hålla dig borta från spelandet?
- När det har varit som tuffast så har jag kunnat ta upp mitt hantverk och låta hjärnan vila från tankar på det som var jobbigt. Det kunde även vara spelsug och speltankar.
Med taggtråd och gamla nycklar kan jag nu i stället ägna mina tankar och fantasi åt att skapa nytt! Till glädje för mig själv och andra!